När vi var i Florida 2018 i februari var det varmt och skönt. Hyrbilen en Mustang Convertible.
Jag talade aldrig om för söta frun att jag hade bokat en bil med tygtak. Och aldrig att den var ganska dyr.
Egentligen skulle det ha varit en GT med V8 men det fanns ingen inne på hyrfirman i Fort Lauderdale där vi landade. Jag blev jävligt sur men det var ingen idé att deppa. I stället fick vi en fyrcylindrig med turbo. Lite tristare men helt okej att åka runt i. I efterhand kan jag konstatera att det inte var värt pengarna, för det var inte många mil son var njutbara med taket nere. Jävlar vad det bullrar längs de större vägarna med alla långtradare på betongbeläggningen. Dessutom hade frun blivit ordinerad antibiotika efter ett fästingbett och fick inte exponeras för solsken allt för mycket. Piss och pest.
Husets fågelmatare
Redan för ett par tre år sedan langade jag in lite pengar i ett trevligt kickstarterprojekt, en fågelmatare med kamera.
Den artbestämmer och tar både stillbilder och filmer. Solceller laddar batteriet.
Birdbuddy
I övrigt är det mest pilfinkar, talgoxar, blåmesar och nötväckor.
Jag tycker det är trevligt trots att jag inte har något direkt fågelintresse.
Aprilväder
Snökaos, oväder, håll er hemma!
Det där är ju väldigt lokalt.
I morse när jag körde till jobbet var det inga problem i Uppsala trots gårdagens varningar om två decimeter snö.
Det blåser dock som fan.
Fräsiga hojar
I fjol på försommaren tillbringade vi en långhelg i Bryssel, frun har en god vän som jobbade där en period och vi umgicks när hon hade tid.
Autoworld, som hade en blandad utställning med namnet Cars and Rock&Roll , blev målet för söndagen.
Hittade en film på tuben:
Jag brukar besöka bilutställningen i Jönköping på långfredagen varje år.
Det är inte så långt från sommarkåken i Hästholmen till Elmia men jag har ännu inte bestämt mig för att åka i år.
Massor av folk, massor av bilar, bågar och annat. I kväll har jag kanske funderat färdigt.
I min livliga ungdom
åkte jag bland annat runt i den fränaste bil man kan äga, en Pontiac GTO Convertible 1967. Faktiskt är det den enda bilen jag verkligen ångrar att jag sålde. 35 000. 1986 tror jag.
Kostar idag tio gånger mer. Ibland har jag haft lust att kolla upp om det är möjligt att köpa tillbaka den.
Numera har den gått på export, jag undrar vilket land den hamnade i?
Bilen hade varit i Sverige sedan 76-77 om jag minns rätt, och snurrat i Luleåtrakten hela tiden.
Faktum är att jag bestämde för en GTO redan i fjortonårsåldern när jag såg just den här bilen tuffa runt i stan. Då var den svart med tunn röd rand. Original hade den varit ljus grönblå metallic.
Manuell låda, Muncie M20. Originalmotorn hade frusit sönder och numera var det en 455 med original 400-topparna och en Holley 780 som grädde på moset.
Det första jag gjorde efter att ha hämtat bilen mitt i smällkalla vintern med biltransport var att knuffa in bilen på motorgården, hissa upp den med domkraft, greppa bågsågen och kapa avgasrören mitt under bilen.
Och sedan ut och gasa med raka rör och taket nere! Vilken känsla när man är 20 år och inte ett dugg vuxen …
Hunden löper, det är dags för sommardäck, nu när snön försvunnit syns det hur mycket jobb det är på tomten.
Jaja, det ska väl gå det också.
Jag har sagt upp mitt tidigare webhotell eftersom det kostade för mycket pengar med tanke på hur lite jag använder tjänsten nu, gäller gratisvarianten som inte rörts på tio år.
Antagligen är jag lika lågintensiv med uppdateringar nu som förut.
Blå lagunen, Island.