Månad: april 2005

Jag arbetar sent i dag. Ett par-sju minuter över midnatt garagerar jag bussen efter en lång arbetsdag.
Dagen började redan klockan före fan då jag inte kunde sova längre. Gick på morgonspinning klockan sju och lyckades sova ett par timmar efteråt. Superskönt!

Min lilla Volvo ska tydligen inte alls få någon ny växellåda ännu.
”vi ska avvakta lite och se om det finns någon specialolja som löser problemen” säger Volvo i Göttlaborg. Trist.
Ny sittdyna på förarstolen blir det i alla fall. Den gamla har brunnit upp. Visst är det bra när elsitsen är varm, men eldsvåda under rumpan är inte så lämpligt. Säkringen höll förstås, och jag får ta den ekonomiska smällen via brandförsäkringen.
Nya bilar är jättefina. Sitsen skyddar säkringen.

Enda ljuspunkten är att jag får köra motorcykel till jobbet!

En ledig måndag kan kanske vara bra. Men då krävs motivation att göra något vettigt
Någon sådan har inte infunnit sig.
Jag har åtminstone varit i garaget och fixat lite. Kört ett lass sopor till återvinningen och otroligt nog inhandlat lite prylar till mitt bilprojekt, bland annat plåt till golvet.
Men i övrigt har det bara runnit en massa tid mellan fingrarna.
Ett par timmar på gymmet förstås – det missar jag inte så ofta.

Lämnade till sist bilen på verkstad. Det är meningen att växellådan ska bytas ut eftersom den behagar kärva när det är kallt ute.
Och det är ju som bekant lite mindre varmt och kvalmigt här i staden vid några enstaka tillfällen.

Som vanligt har jag skjutit det mesta framför mig.
Ingen garagestund, ingen motorcykeltur, ingen fönstertvätt.

Men det har inte varit en totalt bortkastad dag.
Vaknade redan halv sju. Otroligt irriterande att aldrig kunna sova några timmar till.
Efter en förmiddag med armarna i kors har jag varit med min gamla mor och lämnat blommor på pappas grav. Det är 27 år i dag sedan han dog.
Och så tvättstugan och nästan två timmars löpband och spinning.

Inget jobb i morgon – såvitt jag vet. Det kan mycket väl hända att telefonen ringer före fan i morgon bitti. Lika bra att hoppa i säng tidigt.
Om inte annat så kan jag stiga upp tidigt och putsa fönster. Det är nog två år sedan sist…

Jag är mästare i den svåra konsten att vara upptagen en hel dag utan att få något vettigt gjort.
Det började bra; Spinning klockan tio med en halvtimme på löpbandet som uppvärmning innan.
Så långt är allt bra. Men sedan – hela dagen blev mest bara fika, skitsnack och svammel.

En garagedag inleddes med att jag skulle göra en blixtvisit på mitt förra jobb bara för att hämta en liten rörstump att tillverka ett motorfäste av.
Jag blev kvar i drygt tre timmar. Mycket skitprat blev det…
Sedan en snabbsväng till Niklas, hans söta fru Ulrika ringde och behövde lite hjälp med datorn.
Snabbsväng = två och en halv timme.

Dag hade blivit kväll och jag hade blivit trött. Inte hade jag ätit någon middag heller.
Så det slutade med en slarvigt komponerad måltid i soffan vid tiotiden och tröttheten infann sig direkt.
Somnade till Dirty Harry redan innan filmen hade börjat.
Vaknade med soffans skinnimitation fastkletad i kinden.
Och nu ska jag hoppa i säng. Bra dag.

Nja, inte riktigt. Men jag har i alla fall börjat smyga mig fram mot fulla arbetsdagar bakom bussratten. Det funkar sisådär halvbra.
Jobbade till långt in på kvällen och både rygg och nacke ger signaler om att det fortfarande finns ett litet problem.
Eller så är det helt enkelt någon form av träningsvärk.

Kvällen ägnades åt biltvätt, denna härliga sysselsättning!
Innan läggdags hann jag med att skifta syster Gustafssons vinterdäck till tysta fina sommardito.

Dagen började med 45 minuter morgonspinning klockan 07.00 och den slutade med en timmes kvällsspinning 18.30.
Jag måste motionera mycket – helst två timmar varje dag. Mitt senaste Uppsalabesök syntes på vågen.
Och jag vill inte ha tillbaka de kilon som kämpats bort.
Mellan gymbesöken har det varit en ”diversedag” med städning, en resa till bilskroten, en fikastund hos Hasse och en träff på hockeykansliet. Det planeras redan för nästa säsong…
Och jag vet ju inte var jag ska bo till hösten. Ångest.
Ska jag flytta så måste jag säga bort allt med hockeyn. Ska jag bo kvar så vill jag fortsätta.

Vi kollade ”Million dollar baby” i går kväll. En stark film som faktiskt framkallade en tår i mitt öga – något som är väldigt ovanligt.
Jag har tänkt mycket på filmens budskap i dag. En dag som började med ett stendött batteri i frökens lilla Corolla.
Jag hade nästan räknat med det eftersom vi fick ta hjälp att knuffa igång bilen efter biobesöket.
En natts batteriladdarterapi hjälpte inte. Men hur gör man i en stad där man inte känner en enda käft som kan komma och agera taxi till butiken som kränger bildelar?

Det blev buss, bussbyte, besök på Biltema, språngmarsch med det tunga batteriet tillbaka till busshållplatsen, buss, bussbyte och till sist en kort promenad till garaget.
Min vänstra arm känns fortfarande jättelång.
Nu spinner bilen som en katt igen och den har tagit mig till flygbussen som tog mig till Arlanda.
Och sedan flög jag hem till Luleå igen.
Känslorna är kluvna och motstridiga. Skönt att vara hemma igen men ändå trist att lämna Uppsala.
Den inre konflikten äter snart upp mig. Jag är ensam om beslutet men resultatet påverkar oss båda.

I dag föll raringen till föga och köpte en trådlös telefon. Äntligen.
Jag har snavat över skarvsladdar i över två år när jag tofflat runt i hennes lägenhet.
Nu börjar jag känna mig en aning understimulerad. Ska gå ner till garaget och sätta bilbatteriet på laddning och sen ska vi gå på bio. Den nya Eastwoodfilmen är det tänkt.

Och i morgon ska det resas hemåt igen. Eventuellt hinner jag besöka lokaltrafiken också, trafikbossen ville träffa mig angående eventuellt jobb. Vi får väl se.

Damens lilla Toyota har fått sommardäck i dag. Min återfunna cykel ska få nya däck lite senare.
”Återfunna” kräver sin förklaring. Cykeln var helt enkelt försvunnen från cykelrummet här i huset. Jag utgick från att den blivit stulen – den stod på sin plats när jag kollade i påskhelgen.

Efter en stunds forskande visade det sig att någon äldre gentleman i huset sysslar med att flytta hojar till skyddsrummet. Anledningen är oklar.
Hursomhelst hängde min Crescent där i taket.
Problemet ver löst och mitt humör övergick från skitsur till halvförbannad.

Nu är det en social tjatmoster som vill låna datorn så jag lägger väl av för i dag då.

I dag har vi inte gjort så mycket mer än att ta en biltur till affären. Resten av dagen har jag legat i soffan och snarkat medan damen har pluggat. Otroligt trött och seg – utan någon vettig anledning. Åldern kanske?
Som vanligt blåser det i Uppsala. Lite jobbigt för mig som är så jättenoga med frisyren.