Helgjobb igen

Lördag morgon, slutet av januari och jag sitter på jobbet.
Känns lite som sovmorgon eftersom jag inte börjar förrän klockan sex. I vanliga fall är det halv sex som gäller – vilket innebär uppstigning klockan fyra.

Det tar en dryg halvtimme att färdas från Uppsala till Arlanda. Jag har aldrig tidigare haft så långt till jobbet, faktum är att det är ett fåtal i min bekantskapskrets som lägger mer än en kvart i restid till arbetsplatsen.
Mitt jobb handlar om att förse flygmaskiner med bränsle. Jag trivs jäkligt bra, trots att det är en timanställning utan någon längre framförhållning.
Skiftjobbet gör att det tickar in en del extra på lönekontot. Alla skift innehåller ob-tid.

Det enda jag vet om framtiden är att det blir ännu en sommar utan ledighet. Sjätte året i följd utan julisemester men det är inget att deppa över.

Nytt år igen

Som vanligt finns det inte så där jättemycket att skriva om.

Förutom att det har blivit vinter här i Uppsala och resten av Mälardalen. Kaos som vanligt – och jag gapskrattar åt alla pappskallar som:
– blir överraskade av en välannonserad vintersnö som är fullkomligt normal.
– kör precis som på sommaren, det vill säga full gas när trafikljusen slår om till grönt.
– inte har vett i skallen att skaffa ordentliga vinterdäck.

Folk är idioter. Särskilt vintercyklistjävlarna här i stan. Jag önskar dessa individer allt elände som kan drabba mänskligheten. Ni kan dra åt helvete, eller åtminstone skaffa fungerande belysning samt hålla er på de påkostade cykelbanor som finns. Punkt.