Lördag morgon, slutet av januari och jag sitter på jobbet.
Känns lite som sovmorgon eftersom jag inte börjar förrän klockan sex. I vanliga fall är det halv sex som gäller – vilket innebär uppstigning klockan fyra.
Det tar en dryg halvtimme att färdas från Uppsala till Arlanda. Jag har aldrig tidigare haft så långt till jobbet, faktum är att det är ett fåtal i min bekantskapskrets som lägger mer än en kvart i restid till arbetsplatsen.
Mitt jobb handlar om att förse flygmaskiner med bränsle. Jag trivs jäkligt bra, trots att det är en timanställning utan någon längre framförhållning.
Skiftjobbet gör att det tickar in en del extra på lönekontot. Alla skift innehåller ob-tid.
Det enda jag vet om framtiden är att det blir ännu en sommar utan ledighet. Sjätte året i följd utan julisemester men det är inget att deppa över.