Så kom då dagen som innebar slutet på ett av alla livets kapitel.
Sista sidan, sista stycket.
Sista flygplanet är tankat för mig efter 14 år på Arlanda. Uppsagd på grund av pandemin.
Jag önskar att nästa kapitel ska inledas som det förra avslutades förutom sista stycket då. När flygtrafiken återgår till det normala hoppas jag få komma tillbaka till tankningen igen.
Under tiden söker jag efter annan sysselsättning. Kan det verkligen vara så svårt?
Ja, tyvärr är det inte lika lätt som när jag var yngre.
De jobb jag redan hunnit söka har besvarats med ett kort ”vi har gått vidare med annan sökande” och så ser det ut när man är 57 år och saknar formella meriter.
Och jag är långt ifrån ensam att vara i den här situationen. Långt ifrån.
Det är fler som sägs upp än de nya arbetstillfällen som skapas och det finns faktiskt inte så många jobb jag har kunnat söka.
Men jag ger inte upp. Vem vet, plötsligt kanske ett bra eller bättre jobb ramlar in?
Under tiden får jag roa mig med att läsa jobbannonsernas floskler. Många bollar i luften. Brinner för. Stresstålig. Värdegrund. Lagspelare.
Kanske är det min framtid, en ny nisch?
Jobbannonskonstruktör! Fri från floskler. Det ska jag kolla upp!