Kategori: Uncategorized

Glad att 2022 är över. Ännu ett dåligt år om du frågar mig.

Men visst, det har varit fina stunder också.

Om vi bara klarar av räntor, Covid, elräkningar och annat kommer 2023 bli bättre.

Taxar är märkliga djur. Från 180 till djupsömn på tre sekunder. 😋

Året som inleddes med mörker på det personliga planet ljusnade i slutet av april då jag fick jobb hos Uppsala Kommun.

Dagtidsjobb kändes toppen till en början efter den själadödande arbetslösheten efter covideländet som ryckte undan mattan för mig och min arbetsgivare.

Den kommunala lönenivån låg en liten gnutta över a-kassan men det kändes okej ändå. Bättre än att sitta hemma och deppa. Livet tar ju inte slut vid 57. Skönt att vara ledig varje helg och varje kväll även om det är svårt att konvertera till dagtidsrutiner. Inga lediga dagar mitt i veckan, ingen sovmorgon och inga möjligheter att lägga schemat efter eget gottfinnande.

Och någonstans kände jag på mig att jobbet på Arlanda skulle komma tillbaka när allt blivit mer normalt. Från 1/12 är jag återanställd. Tillbaka till det gamla, sedan snart 15 år invanda. Det känns riktigt bra!

Det är ändå ganska kluvna känslor eftersom jag verkligen har haft en trivsam tid när jag kört omkring med hjälpmedel runt hela Uppland. Vårdsängar, rullstolar, lyftar och annat. Många möten i hemmen hos familjer i olika stadier av sorg. Sånt som kan vara oerhört jobbigt men också karaktärsbyggande.

Om några veckor byts en bil mot en annan.

Här händer inte mycket. Jag skriver sällan eftersom all energi går åt till arbete och irritation.
Blir så jävla less på ryggeländet som visserligen inte är värre än att jag kan sköta mitt jobb men ändå begränsar livet på alla sätt.
Garaget pockar på uppmärksamhet men det blir korta pass och ingenting gjort. Surt.
Besök på ortopeden här i Uppsala gav inget annat än ilska och uppgivenhet. Läkaren undersökte mig inte ens utan gav standardråd utan värde och relevans. Förmodligen uppfattade han inte nyanserna i det svenska språket.

Men vädret är i alla fall bra! Ska ta en motorcykeltur nu bara för att lufta lungorna och hjärnan en aning. Vilken härligt tidig vår vi har! Visst, det kommer säkert bakslag men det gäller att njuta i realtid.

Lördag morgon, slutet av januari och jag sitter på jobbet.
Känns lite som sovmorgon eftersom jag inte börjar förrän klockan sex. I vanliga fall är det halv sex som gäller – vilket innebär uppstigning klockan fyra.

Det tar en dryg halvtimme att färdas från Uppsala till Arlanda. Jag har aldrig tidigare haft så långt till jobbet, faktum är att det är ett fåtal i min bekantskapskrets som lägger mer än en kvart i restid till arbetsplatsen.
Mitt jobb handlar om att förse flygmaskiner med bränsle. Jag trivs jäkligt bra, trots att det är en timanställning utan någon längre framförhållning.
Skiftjobbet gör att det tickar in en del extra på lönekontot. Alla skift innehåller ob-tid.

Det enda jag vet om framtiden är att det blir ännu en sommar utan ledighet. Sjätte året i följd utan julisemester men det är inget att deppa över.

Som vanligt finns det inte så där jättemycket att skriva om.

Förutom att det har blivit vinter här i Uppsala och resten av Mälardalen. Kaos som vanligt – och jag gapskrattar åt alla pappskallar som:
– blir överraskade av en välannonserad vintersnö som är fullkomligt normal.
– kör precis som på sommaren, det vill säga full gas när trafikljusen slår om till grönt.
– inte har vett i skallen att skaffa ordentliga vinterdäck.

Folk är idioter. Särskilt vintercyklistjävlarna här i stan. Jag önskar dessa individer allt elände som kan drabba mänskligheten. Ni kan dra åt helvete, eller åtminstone skaffa fungerande belysning samt hålla er på de påkostade cykelbanor som finns. Punkt.