Bilar som vilar

Den här stackaren sitter högt upp utanför en loppis/antikhandel i Vadstena.
En Daimler som tagit paus i närheten av Hjälstaviken.
Samma gård som Daimlern huserade också en bullmerca, en DeLorean (som åtminstone inte rostar bort) och en ombyggd W116-Mercedes samt en gammal traktor.

Ny kula

Jag vet inte varför, men sidan slutade fungera. Ingen har märkt detta eftersom ingen tittar in. Sociala medier överskuggar allt annat tydligen.
Så jag börjar om. Någon bild, några funderingar och kanske mitt vanliga gnällande.

Och nu är det hobbybilarna i fokus.

Våren bländar mig

Här händer inte mycket. Jag skriver sällan eftersom all energi går åt till arbete och irritation.
Blir så jävla less på ryggeländet som visserligen inte är värre än att jag kan sköta mitt jobb men ändå begränsar livet på alla sätt.
Garaget pockar på uppmärksamhet men det blir korta pass och ingenting gjort. Surt.
Besök på ortopeden här i Uppsala gav inget annat än ilska och uppgivenhet. Läkaren undersökte mig inte ens utan gav standardråd utan värde och relevans. Förmodligen uppfattade han inte nyanserna i det svenska språket.

Men vädret är i alla fall bra! Ska ta en motorcykeltur nu bara för att lufta lungorna och hjärnan en aning. Vilken härligt tidig vår vi har! Visst, det kommer säkert bakslag men det gäller att njuta i realtid.

Helgjobb igen

Lördag morgon, slutet av januari och jag sitter på jobbet.
Känns lite som sovmorgon eftersom jag inte börjar förrän klockan sex. I vanliga fall är det halv sex som gäller – vilket innebär uppstigning klockan fyra.

Det tar en dryg halvtimme att färdas från Uppsala till Arlanda. Jag har aldrig tidigare haft så långt till jobbet, faktum är att det är ett fåtal i min bekantskapskrets som lägger mer än en kvart i restid till arbetsplatsen.
Mitt jobb handlar om att förse flygmaskiner med bränsle. Jag trivs jäkligt bra, trots att det är en timanställning utan någon längre framförhållning.
Skiftjobbet gör att det tickar in en del extra på lönekontot. Alla skift innehåller ob-tid.

Det enda jag vet om framtiden är att det blir ännu en sommar utan ledighet. Sjätte året i följd utan julisemester men det är inget att deppa över.

Nytt år igen

Som vanligt finns det inte så där jättemycket att skriva om.

Förutom att det har blivit vinter här i Uppsala och resten av Mälardalen. Kaos som vanligt – och jag gapskrattar åt alla pappskallar som:
– blir överraskade av en välannonserad vintersnö som är fullkomligt normal.
– kör precis som på sommaren, det vill säga full gas när trafikljusen slår om till grönt.
– inte har vett i skallen att skaffa ordentliga vinterdäck.

Folk är idioter. Särskilt vintercyklistjävlarna här i stan. Jag önskar dessa individer allt elände som kan drabba mänskligheten. Ni kan dra åt helvete, eller åtminstone skaffa fungerande belysning samt hålla er på de påkostade cykelbanor som finns. Punkt.

Vindstilla i Uppsala, en unik upplevelse

I morse när klockan närmade sig halv sex var det alldeles lugnt väder. Solen torkade upp nattens spår av regn från gatorna och Fyrisån låg alldeles spegelblank. Det tar förresten cirka en kvart att trampa cykel till jobbet. Min nya fina Skeppshult.
Märkligt nog var det lika lugnt i ån när jag trampade hemåt klockan tre.
Jag har aldrig upplevt en dag i min nya stad utan att irritera mig över blåsten. Förrän i dag. Det måste noteras så att jag kan gå tillbaka och minnas dagen för det är säkerligen väldigt sällsynt med flaggor som hänger likt blöta disktrasor från morgon till kväll. Okej, visst är det lite vind nu på eftermiddagen men det är så lite att det knappt märks.

Den andra hälften jobbar kväll. Jag kommer att svälta ihjäl om jag inte ser till att skaffa föda, antingen från thaiköket i närheten eller så blir det en vända till Ica Maxi för att inhandla något onyttigt att steka ihop efter kvällens spinningpass.

Fast innan dess ska jag ta en tur till garaget.

Härliga sköna sommar!

Ojdå, det är visst jättelänge sedan jag hackade ihop någon text här.
Det beror i första hand på att jag lever ett liv som möjligen är intressant för nära släktingar men bara tröttsamt att läsa om för övriga bekanta.

Midsommardagens morgon. Vaknar pigg och utvilad efter en stilla hemmakväll med middag, en (1) öl och långfilm på tv.
Jag har ju alltid varit morgonpigg – och nu är det tidig morgon alla dagar. Under veckorna ringer det klockan fem på morgonen, fast oftast är jag vaken redan innan det är dags.
Vi börjar egentligen halv sju på renhållningen men nästan alla chaufförer är i sina bilar redan innan sex. Lite trafik, enklare att tömma komprimatorer innan varuleveranserna står på kö vid affärskomplexen. Dessutom inebär det att vi kan avsluta dagen lite tidigare och njuta av den ljusa men blåsiga Uppsalasommaren. Satan vad det blåser här. Luleå är vindstilla i jämförelse.

Jag har alltså skaffat jobb under sommaren. Kommunalt. Sopgubbe. Låter som ett skitjobb men jag trivs faktiskt riktigt bra. Arbetskamraterna är trevliga och jag lär mig att hitta i staden (vilket jag gjorde ganska bra redan innan, killen jag vikarierar för sade sig vara förvånad över min lokalkännedom) och allt är bara toppen.
Mina farhågor om den krånglande ryggen visade sig vara obefogade. Jag har tvärtom bara blivit bättre för var dag som gått. Märkligt – men glädjande.
Hela jobbgrejen är en chansning. Om ryggen håller så har jag garanterat goda, lokala vitsord när jag slutar i höst. Sånt kan vara värdefullt på den lokala arbetsmarknaden. Särskilt eftersom jag aldrig har fått några skriftliga utlåtanden från mina tidigare arbetsgivare i Luleå. Det har inte känts viktigt, alla mina jobb har jag fått genom personliga rekommendationer. Sånt funkar inte här i min nya stad av förståeliga skäl.
Å andra sidan – om det slutar i rygghaveri och jag tvingas avbryta eller vara hemma en tid, ja då har det helt plötsligt varit en nackdel att jobba i trafiken.
Ett betyg som innefattar utlåtanden om sjukskrivning och dålig rygg är förödande när jag söker nästa jobb.
Men så blir det naturligtvis inte. Det här fixar jag.

Kära sambon ska jobba på två ställen i sommar. Allt för att dra in deg inför höstens skolgång. Hon är ihärdig, det måste jag säga. Antalet lediga dagar, kvällar och timmar tillsammans blir lätträknade framöver. Ett nödvändigt ont som vi får härda ut tillsammans. I och för sig är det inga större problem, jag behöver mycket tid för mig själv och jag tror att hon också mår bra av att vara för sig själv ibland.

Ja det var väl allt för i dag.
Ska försöka bättra mig på skrivfronten, jag är alldeles för lat.

Hej så länge.

Min bilder

Förbannade datamaskin

Här har jag suttit en bra stund denna tidiga lördagmorgon och målande beskrivit hur dagen ska se ut, vräkt ur mig sarkasmer över min sambos selektiva hamstringsiver (spara på gammalt skräp som visserligen var kostsamt en gång i tiden men aldrig mer kommer att användas) och redogjort för mina planer att köpa en ny och väldigt fin gubbcykel. Åtta växlar och ballongdäck och lyse som tänder sig själv när det börjar mörkna. Ja, jag är prylbög.
När jag ska klistra in en bild på cykeljäveln – jag letade fram den på Skeppshults hemsida – så hakade datamaskinen upp sig. Händer väldigt sällan men givetvis alltid när jag bankat in en himla stor text utan att spara.


Övrig sysselsättning denna helg: Sommardäck på Volvon, organisera mitt garage bättre och byta olja på motorcykeln. Möjligen fixa lite i hemmet också. Observera MÖJLIGEN.
Blir det hyggligt varmt kanske jag kör en vårtur på MC också.
Eventuellt bio i kväll. Om ork, vilja och lämpig film finnes.

Jag glömde min huvudtes i den ursprungliga texten, alltså innan datorn gick och hängde sig. Tesen om den eviga förbannelsen, att vara dömd till att vakna halv sju varenda lördag när hela världen sover.

Julen närmar sig – på gott och ont

Jag ”firar” julen i min nya hemstad Uppsala. Citattecknen illustrerar min skepsis – julen är ingen favorit. Traditioner jag saknar, hysteri jag avskyr och trångt i varje butik.
I övrigt står livet och stampar på samma fläck. Jag sökte ett jobb, blev kallad till intervju men blev utgallrad. Trist förstås – men inget att gå och älta till tidens ände. Det dyker säkert upp fler tillfällen. Första halvan av januari är ändå vikt till flyttbestyr. Lägenheten ska tömmas och städas. Jag har i och för sig fram till sista mars på mig innan kontraktet gåt ut, men målet är att vara ute så snart som möjligt eftersom en ny hyresgäst verkar vara intresserad att flytta in omgående.

Natten har varit rörig. Stackars lilla hunden är lös i magen för att uttrycka mig lindrigt. Strax efter tre i natt vaknade jag till det mindre trevliga ljudet från en riktigt saftig brakskit följt av ett rinnande läte.
Mycket riktigt hade hon inte hunnit varsko mig utan släppte loss på julgransmattan.Fy tusan vilken stank.
Det var bara att sanera mattan och gå ut på en promenad i hopp om ytterligare tömning.
Halv sju var det dags igen, den här gången hann vi ut innan kistraset var ett faktum.

Jag behöver sömn. Nu.

Nu går första flyttlasset

I dag ska jag lasta ett hyrsläp med lite prylar.
Motorcykeln, trampcykeln, några stolar och ett antal flyttlådor med sommarkläder och skor och annat som inte används på vintern. Plus en tv-apparat och en dator och en massa köksprylar.
Sedan bär det iväg. Trist att ligga och köra sakta hela vägen till den nya hemstaden.

På torsdag kör jag hemåt igen, för jag har sökt ett jobb i Uppsala och är kallad till anställningsintervju i Luleå. Låter konstigt men företaget i fråga har sitt säte i Luleå. I Alvik närmare bestämt. Får jag jobbet blir jag skitlycklig. Får jag inte jobbet så blir det nya ansökningar och förmodligen ett bussförarjobb under tiden.

Nästa flyttsväng blir vid årsskiftet ungefär, och sista vändan kör jag så snart som mitt nya garage är inflyttningsklart.